Min Älskling är tvungen att besöka sina föräldrar under två veckor och eftersom vår relation är en strikt LDR så kommer jag inte att kunna prata med homom på så länge! 😦 Det känns så sjukt konstigt! Från att ha chattat flera timmar varje dag med en person – så vet jag nu inte ens hur han mår eller vart han befinner sig. Glömde fråga vart han skulle – duh!
Jag trodde först att det här skulle bli absolut lättast för mig av oss två: Jag var ju den som hade kvar det mesta av min vardag och det ”normala”. Han var den som behövde rycka upp sina rötter och befinna sig på en plats i livet där han inte vill. Sedan insåg jag igår att det verkligen var tvärtom! HAN får visserligen riktigt tuffa veckor. Men hans verklighet blir helt annorlunda och det kan hjälpa honom att ta sig igenom situationen. För egen del så måste min vardag forstätta precis som vanligt. Utan honom. Något som har varit en essentiell del av min dagliga rutin finns nu inte. Och även om jag vet att han kommer tillbaka om dryga två veckor så vet jag också att det kommer att bli SVÅRT!
För lite dryga 3 år sedan skrev jag om en liknande situation. Men då var det mitt ex som var iväg på hemvärnsövning och 2 veckor var bara 4 dagar. Jag läser så mycket likheter i den posten, men ändå olikheter. Det som är olikt är det faktum att jag längtade efter att få vara själv. Äntligen kände jag att jag kunde andas igen. Runt den tiden så kände jag mig så fruktansvärt instängd. Nu är det tvärtom: Det är tillsammans med älsklingen som jag känner mig jordad och grundad. Han har väldigt fort blivit min klippa, mitt ankare som jag lutar mig mot när vardagen är tuff. Och utan honom…. jag känner mig rotlös!
Det som dock är stora likheter är att jag fortfarande har samma stora svårigheter att få saker och ting gjorda! Den insikt som har kommit till mig är att även om 14 dagar kommer att kännas som en halv evigheter så har jag en möjlighet här att öka ordningen i mitt liv (vad det nu innebär!?) så att jag kan vara än mer närvarande vid de tillfällen vi har tillsammans! I klarspråk: Jag måste se till att såväl rent praktiskt, mentalt såväl som känslomässigt så är jag färdig för honom när vi börjar chatta.
Vad detta innebär är ju lite olika från situation till situation antar jag. Men rent praktiskt så handlar det ju såklart om att ALLA sysslor måste vara färdiga inför kvällen. Allt förberett inför morgondagen. Och här måste jag lära mig att 1) sätta gränser och pririotera detta framför tid med honom. Och 2) Verkligen veta att om jag vill ha egentid med honom så måste jag sätta en blåslampa i a_t på mig själv så att jag börjar med saker.^^
Det är lite som jag skrev inlägget från 2018: Jag behöver någon form av motivator, guidning för att jag ska ta mig framåt. Hittils, tyvärr, så har det varit så att dessa två har skett i form av tvång och panik av yttre krafter. Vill jag få mitt liv på fötter igen så behöver jag hitta ett sätt att ta ett egenansvar här istället!
Magickal Tarot Mom 
Lämna en kommentar