Tankar om Godhet

Jag och min psykolog pratade i veckan om anledningen till varför jag har så svårt att bli arg på mitt ex. Varför jag inte kan ställa honom till svars? Och genom att skrapa lite, lite på ytan så kom vi fram till att en del av problemet är nog att jag alltid tror absolut ALLA om gott. Jag är alltid villig att ge andra både en andra, tredje och ja ibland till och med en fjärde chans. Visst, det finns människor jag inte tycker om. Det finns människor som jag inte fungerar med alls. Men jag kan bara tänka tanken fram till att det kanske rör sig om en otrevlig person som jag inte gillar. Det ligger inte för mig att tänka att den personen kan vara ond. Eller i alla fall inte god alls.

Jag kan alltså inte tänka tanken att mitt ex inte är en god man innerst inne. Att han faktiskt är mer ond/dålig än han är bra. Tänker jag tanken så når det bara fram till att han inte är trevlig. Att han reagerar som han gör för att han har det svårt och är vilseledd. Det går bara inte att tänka att han är ond. Varför inte? Det största anledningen är säkerligen att om jag faktiskt märker honom som ”Ond/Dålig”, ja då vet jag över huvudet taget inte vart jag har honom. Jag vet inte vad han kan ta sig till eller hur han kan komma att agera i framtiden. Då jag exempelvis inte kan räkna med att han ska följa samma etik och moral som jag. Han kan alltså ta sig till absolut vad som helst… Och det skrämmer skiten ur mig!!!

En normalt funtad människa ska inte kunna göra det han är misstänkt för. Men om han är ”ond” ja då är han inte normalt funtad. Normala regler och rättesnören gäller då inte för honom. Då behöver jag komma till ro med att just när det gäller honom och mig så kommer det aldrig att bli bra igen. Oavsett om han till slut kommer att vara i barnens liv igen så kommer vi aldrig att kunna att vara co-föräldrar där föräldraskapet fungerar friktionsfritt hela tiden – eller alls. Fram till nu inser jag att jag, även om vi har varit separerade – även om jag inte tycker om och respekterar honom så har han på något sätt hela tiden varit i min enhet kring de som jag ändå håller i mina innersta cirklar. Jag har fortsatt att inkludera honom även om han inte inkluderar mig. Är det inte dags att nu börja planera efter bara TRE personers behov? Han behöver verkligen inte en femte chans!

Fast, hur gärna jag än skulle vilja det så är mitt ex inte den enda som jag alltid tänker om gott. Så gör jag om de flesta. Även om han är den allra tydligaste. Dock får ytterligare aha-upplevelser sparas till en annan post.