Känslomässig Reglering

Denna vecka pratade jag med min terapeut om att jag i grund och botten varken under uppväxt eller i min enda seriösa relation jag har haft har lärt mig att gräla ordentligt. När jag växte upp så var det i en familj där inte känslor visades särksilt mycket. Inte glada känslor – men framför allt inte de dåliga, negativa känslorna. Och jag var en lugn och sansad tonåring dessutom. I äldre tonåren så hade jag inte lärt mig att stå upp för mig själv. Därför blev jag använd och utnyttjad.

I min relation med mitt ex så grälade vi inte heller. Det tegs eller undveks ihjäl. Vi grälade ALDRIG. Inte ens när allt briserade för två år sedan. Så jag vet knappt om ens alls om hur det skulle kännas att gräla och vara arg på någon – och sedan bli sams igen. Eller inte. Kanske därför bland annat som mina känslor är så kluvna i relation till hela situationen? Jag vet inte hur ilska ska kännas? Hur det ska hanteras. Har säkert fört över det på sonen tyvärr.

Väldigt mycket sammanträffande så såg jag ikväll ett youtubeklicpp som handlade om känslomässig reglering och ADHD. Eller rättare sagt: Avsaknanden av det hela. Jag passar inte in helt på det. Jag får ju inga super-tantrum i affären eller så. Men samtidigt: Jag har svårt att hantera, reglera en viss grad av känslor. Framför allt de negativa och det är därför som jag undviker dem. Jag undviker ilska, och det ”negativa” för att jag inte känner igen dem. Om jag blir arg eller ledsen så vet jag inte om det är ”rätt” känsla eller beror på något annat. Jag vet inte heller hur jag ska hantera dessa känslor. Det blir lite av en ond cirkel.

Bra ord att ta med mig: Känslomässig reglering, Co-reglering & Självreglering.

Gjorde en tarotläggning kring detta: Vad är statusen kring min förmåga att känslomässigt reglera:

1. Problem King of Cups (rx)
2. Lösning Queen of Air
3. Utfall 4 of Wands

1. Det här kortet visade för mig att jag verkligen är inne på rätt spår. Jag har inte någon kontroll över mina djupare känslor. Minsta små-fel som händer ältar jag till dödsdgar. Här behöver jag försöka förstå vad som är roten till att jag känner som jag gör. Vidare så trycker jag ner framför allt mina negativa känslor som jag skrivit innan. Kanske främst för att jag är rädd för vad som kan komma att hända (med mig) om jag konfrontera känslorna rakt på. Överlever jag ens? Det som är svårt för mig är att gå på djupet men några känslor rakt av.
2. Lösningen här beskrivs väldigt tydligt i Queen of Air. Främst riktat mot hur jag vänder mig mot andra. Men även riktat mot mig själv: När jag har svårt med min känslomässiga reglering så behöver jag döma andra OCH mig själv så objektivt som det bara går! Jag behövere vara tydlig i min kommunikation och framför allt så behöver jag sätta väldigt tydliga gränser kring vad som är OK eller inte. Måste våga söka sanningen och säga som det är. Då och bara då kan jag våga visa hela maskineriet av känslor.
3. Vågar jag konfrontera mina känslor mer rakt på och samtidigt sätter klara tydliga kränser kring hur jag tillåter mig själv och andra att behandla mig – ja då kommer jag att få möjligheten att fira och uppleva lycksalig, genuin glädje. Jag kommer även att kunna uppleva att jag mår bra av att stå upp för mig själv och mina gränser och mina behov.